Idag börjar jag min skola 14:30.

Jag ska måla i olja hela eftermiddagen.
Jag tycker Hostel filmerna är läskiga.
Jag är aldrig inne på internet och jag laddar aldrig upp bilder.
Jag känner mig lite ensam, fast jag aldrig är det.
Jag önskar att inte cigaretter var farligt.
Jag tycker att Madonna är en gudinna.
Jag lyssnar på henne just nu.
"Can we get together, I really want to be with you"

Livet, döden och återfödelsen.
Häxan, ängeln och den unga kvinnan

En pusselbit och en häxa med två skärdon i tinningarna + en uttagen ur pannan och det tredje ögat.
Hon lobotomerade sig själv fick hon reda på efteråt.
Bakom henne vakade sorgens ängel och nedanför häxans fötter satt en ung kvinna.
Det hela var en stor välkomponoread och vacker olje målning.

Häxan: Och det fick jag minsann lära mig, att ingen kom till undsättning när jag låg där på en frostig stig i skogen i gråmulet väder med tre knivar i huvudet, jag stuckit in själv.
Allt var mitt eget fel.

A life without a wife, it's like a kitchen without a knife

Min underhållning idag, omg, bra grejjer.

Jag är stjärnstoft.

Konsten att brinna i hat och kärlek är svårt, jag har gjort båda. Därför är jag en konstnär på både gott och ont. Men hursomhelst har jag lite svårt för att bestämma mig när det gäller vetenskap, bildkonst och musik. Jag håller mig till mina siffror, jag är siffran 7. Jag lovar det är magi. Min livsväg ochsåvidare. Idag betraktas dagen till lite medryckande musik, lite inspiration till livet, tjaaa. Vad kan det vara, lite olika kanske. Trevligt, trevligt. Jag har en paisleymönstrad almanacka.

Kristofilus hand är fin

Tjenis-Penis! Nu ska jag börja skriva här, rätt regelbundet tror jag, igen. Många förändringar har skett, drastiska sådana.
Kanske lägger jag upp en och en annan teckning då och då, mitt ritblock är fullt.
Snart är det lugnt igen, jag lever här med mina pennor papper, gitarr, man och skolstudier.Det känns som att datorn kommer krascha snart, men det tar vi den dagen. Jag sov i en dimma av sömntabletter och Sgt. Pepper inatt i min älsklings famn, det var fint, tror vi tar Rubber Soul ikväll.

Det var ett jävla tag sen jag skrev nu va. Peace & Love var fränt, full hela tiden ba.

en förorenad blomma av cigarettrök och älskar en lögnare.

Frihet finns i kunskap.
Sommaren kom, vintern drog sig undan. Finns det mer att säga? Trodde jag aldrig mer skulle komma hit igen, det saknas bara cigaretter i mitt liv och lite till då kanske. Jag ska titta på Kill Bill inatt, jag ska läsa inatt och till hösten ska jag på riktigt leta och finna kunskapens och visdomens skatt.

It will be good,
it wasn't supposed to fucking break you.
We will love you and I.

A whisper: In the future.

Sommarnatten skriker efter mig igen och bläckblommorna pryder mina födelsemärken och hur mycket älskar jag dig inte? "Bring flowers and ring them round her grass hair. Bring leaves from the mountain and boxes of air. Bring baskets of food and things you can share. And the moon will shine in her eyes. She will stand in the sea with her body like sand. And the dolphins will come kiss the palms of her hands; As she opens her soul to the water and land.. Her smiles will color the sky."

Aldrig trodde jag mig klara vintern. Kanske var jag en levande död i dvala, i väntan. Aldrig har jag kommit i underfund med varför dessa känslor har vanartat mig i min ynkliga position här i världen. Det är Maj nu. Jag trodde tiden stod stilla, men gräset är grönt och träden blommar, som om det aldrig varit vinter i en evighet som om snön aldrig begravde mina sinnen. Men hur som helst..

Min största önskan nu, denna alldeles speciella minut.
Jag skulle inte vilja något hellre än att vara där, just nu.

Jag ska ta den här tiden till något jag måste göra, vilket är väldigt många ting. Jag är inne i en av mina studie-perioder. Jag har många olika sorts intervall i mitt liv och studie intervallet är en av dem. Jag planerar att skriva bok över de olika perioderna, då jag finner det mycket intressant. Jag har haft gitarrspel, längta bort, tecknande, skrivande perioderna och tror mig vara inne i min så kallade studieperiod nu. Det är självklart väldigt mycket fantasi därimellan som är min källa till kreativitet. Om jag ändå inte var så oberäknelig så skulle jag skaffa struktur på mitt liv, men det har jag redan förlängesedan gett upp. Det hade varit en annorlunda upplevelse att vara neutral till det här cirkeldramat. Jag vill inte vara färgglad, upp, ner, runt och överallt både dag och natt. Det här är ett mycket mystiskt mysterium och jag hoppas på nya sanningar varje natt. Jag lever ut i mina drömmar.

Jag drömmer varje natt om att bita dig i halsen, MyPreciousDarkLord.

Otaliga tallar, stubbar och små djur. Jag stannade i häpnad, en sådan ful liten flicka på något så vackert, så svart så skimrande. Det fula, det lilla vilar på min hingst.

Gud talade till mig, han ville ta henne till himlen. Med mitt svärd han skar upp hennes hals, tog livets andedräkt under min sköld och lät ljuset skimra i det röda rubin vinet.

Vi skålade, min hingst och jag. Han lapade, jag drack. Vi två, berusade av döden. Han bar mig på sin ståtliga rygg, mitt blonda hår skimrade i eftermiddagssolen och bort skulle vi! Bort från det fula, det gråa och döda på marken.

Jag och han, mina drömmars hingst galopperande mot horisonten, bort från världen. Jag rider dig tills tiden tar slut. Det älskande paret framför, har ingen aning om vad som försiggår bakom deras gungande kroppar. De skymtar bara sol bakom mina tjugoåtta trädtoppar.

Jag älskar dig.

Idag har jag ätit dödskallar i vit choklad med min katt.
Sen ringde min prinsessi och viskade ljuva ord i mina öron. Hon högläste fem kapitel ur bibeln om Jesu-korsfästelse och den sista måltiden (jag ville att hon skulle göra det). Fan nu blev hon arg för att jag sitter här och skriver med henne i örat. Om det inte hade varit för att Jesus är en capricorn, så hade jag nog varit kristen, hon också. Efter högläsnningen sjöng jag för henne, sen dansade jag i mitt dammiga rum fullt av böcker, skisser, barbiesar, hänglås, tomma trocaderis flaskor och jag nös i takt. Då skrattade prinsessi och det tyckte jag var nani.

Sista cigaretten för ikväll. Hon drömmer i min säng, hon gör små katt-pirriga ljud. Jag tror hon drömmer vackert. Imorgon väntar plikten och jag har inget att komma med. Jag tog tiden till gitarren istället. Jag har fått oförmågan att inte kunna hålla mönster, jag börjar ge upp hoppet. Dagens mönster tilltalar mig inte och jag vet inte vart jag ska göra av min rastlöshet. Brist på pengar, brist på tid. Jag vill bara ha sanning. Inget hat och ingen kärlek. Jag vill vara neutral. Men det är allt för svårt. Förra natten fylldes av ett otaliga timmars långt samtal om världen och cirklarna vi omges av. Stora frågor om universum och meningen kom upp. Frågor om kärlek, krig, girighet och hat. Själv anser jag att girighet borde bestraffas med hängning likaså allt som har med den där fördömda hat cirkeln att göra. Människor är ormar. Det skulle vara vackert att älska, men det finns inte plats. Hatet tar över oss alla och vem vet när döden träder in?

Förbjuden volym på förbjuden musik, rastlösa katter och frihet. Jag blir lite bedrövad, hon river ner alla mina skivor, hon tycker inte om musiken. Hon har alldeles för stora öron och hon har hört alldeles för mycket. Jag kan tyvärr inte känna medlidande. Guardie carcerarie har gått för en stund, Jag är inlåst och glad. Jag är fri att göra vad jag vill här inne. Tro mig jag kan klättra på väggarna. Det blir väl inte mycket bättre än såhär och jag tänker nog inte publicera det här inlägget. Jag behöver cigaretter. Kom och dansa med mig, jag känner mig lite ensam. Helvetes-jävla-hor-snö-jag-ska-fly-land-och-rike-en-vacker-dag

Jag har köpt världens finaste bok. Det är Leonardo Da Vincis anteckningar och skisser och jag blir helt varm bara jag tänker på den. Jag kan inte fatta att den är min. Det är nog världens inaste bok och jag är så glad. Det var efter att jag åkt långfärdsskridskor jag pallrade mig ner på den lilla bok affären. Jag hittade en bok med en massa konstverk föreställande satan från olika tidsåldrar. Den ville jag verkligen ha. Jag blev helt manisk inne i butiken, men så går jag förbi den här boken! "Leonardo Da Vincis Anteckningar" står det med stor ståtlig guldtext. Den skriker efter mig, jag släpper alla böcker jag samlat på mig i min förtjusning och börjar skaka. Hur kan det vara möjligt. Jag lånade till mig pengar så jag kunde köpa den och nu är jag så lycklig! Älskade, älskade Leonardo Da Vinci!

Jag åkte en hel mil med skridskorna idag. Det var väldigt impulsivt av mig. Jag fick ett sms påväg intill skolan att det inte skulle bli någon lektion idag. Jag hade tänkt skita i friluftsdagen. Men så träffar jag ett välbekant ansikte som har friluftsdagen den senare tiden. Så varför inte? Ut på isen!Fan vad det gick, jag borde tävla i VM i långfärsskridskor. Jag är skillad som bara den. Solen sken och jag kände mig som en riktigt hurt-bulle. Jag vill åka konståkningsskridskor och göra piruetter! För det kan jag, minsann! Nani-na-na-na-gladis-jag!

Just nu sitter jag och lyssnar på Sergei Rachmaninoff - Concerto No. 2 Piano in C minor. Det är helt fantastiskt. Jag blir dov i kroppen och min syn romantiseras. Jag mår illa, jag mår inte bra, inte idag. Detta mästerverk i form av toner dövar smärtan för en tid. Det är värt varje sekund. Jag försöker hitta ett konstverk föreställande Venus våldtagen av en faun. Jag har sett denna bild en gång och jag blev förtrollad.
Jag saknar bilden rätt ofta. Jag har en känsla av att jag inte får utlopp för min kreativitet. Så många visioner, så mycket drömmar. Allt skulle dokumenteras egentligen, men det är väl inte menat idag. Det kommer en tid vi alla ska stråla.

Idag har jag varit på biblioteket i flera timmar.
Biblioteket är min absoluta favoritplats, där känner jag mig tillfredställd. Väl hemma fortsatte jag mitt läsande och mitt stora intag av kunskap. Jag vill ha en vän att utbyta kunskap med.
(Tro inte att jag inte uppskattar dig min prinsessa, jag älskar dig mer än livet själv. Du vet bara att det är lite ensamt ibland. Och jag längtar något oerhört till dagen vi sammanförs fysiskt igen. Snart är tiden kommen, ännu en gång) Jag dansade i mitt vardagsrum ikväll. En gnutta frihet bakom stängda dörrar där ingen kan se.

En dag förstår ni!
Då ska jag slå sönder och bränna allt jag äger. Jag ska riva ner alla bilder, bränna alla kort och bränna alla skivor. Jag ska klippa sönder alla kläder, slänga alla skor och sparka sönder hela skiten. Jag ska kasta alla glas och tallrikar i väggen, skära sönder möblerna. Jag ska hugga av alla stol/soff/fåtölj/bords ben med en yxa. Sen ska jag flytta ut i skogen med en kattjävel.

Tänk vad roligt det hade varit om det körde förbi en bil med en som åkte bakom på snowboard och höll i sig.. hehe eh, mitt i natten när jag står ute och röker. Under fullmånen, då hade jag trott att det var en häxa också hade jag sjunkit -
MUST BE THE SEEEEAAASON OF THE WITCH!

Låt oss fara på pilgrimsfärd.
Vi kan smycka våra ansikten med fjädrar och färger. Vi flyger till solen, balanserar mellan himlen och jorden, hoppar upp i kungariket i fjärran land. Blir vi någonsin redo? Rid med mig, rid på vågorna. Bygg något evigt och glöm tillfälligheten. Vi jagar friheten och stjärnorna inatt, stoppar tiden. Vi kan bara vara. Vara barn och känna helheten vi kände innan första mötet med egot, första krisen, det första overkliga, första synden. Vi river murarna och fångar friheten. Jag är dig tillgiven.

Shining like a star from an oldtime movie.

En dag på stan kom det fram en dam. Hon tittade på mig granskande och utbrast - "Oh så fager du är min flicka! Du ser ut som en engelsk ros! Ja, en engelsk ros! The rose of England! Vacker som en filmstjärna ur en gammal film" Jag blev lite shockad för hon dök bara upp invid bordet där jag satt och drack varm choklad. Men det var mycket smickrande, måste jag säga. Jag tänker också gå fram till okända människor och säga att de är vackra. Det är fint att göra så.

NANI-PARTY

Kära dagbok! Idag har det spelats Howlin Wolfs Spoonful för hela slanten, mina fingrar är utslitna för dagen. Om några dagar bär det visst av från snön och Stockholms bara gator väntar. Kärleken och passionen kommer utbrista i en stor explosion. Det är Mando som gör det, det är ju alltid så. De gångna nätternas drömmar har minsann varit fullt av de mest fantasirika händelser. Blodiga slagsmål med tigrar, fagra prinsessor, drömstäder, drömplatser, kassavagnar och musikaliska orgier av toner. Tiden var inget att räkna med, tanken gick inte åt den. Varken väntan eller längtan att allt skulle vara över. Ett förevigt befinnande i mitt huvuds verkstad. Långt bakom låsta dörrar befann jag mig. Ingen vet vad jag där gjorde. Jag har bara en aning, ett påhittat påstående. Ni vet, bara något och någon att skylla på.
Ett mästerverk gjord av J.W

Tänd en till cigarett

På alla stadens bänkar har jag suttit, på alla gator har jag gått. Vi sitter, vi röker vi pratar om världen. De stelfrusna fingrarna runt redbull burken. Snabb energi, skratt och gråt attacker. Oro över morgon dagen och tankar på om någon visste vad vi håller på med.

Långt hår, röda läppar och kalla näsor. Cigarettrök och ett evigt drömmande.

Tanter i pälsor och knäppa mössor, de fnyser åt ungdomen. En fråga vi ställer oss - Är det här ungdomens glada dagar?
Inte i mitt huvud, ungdomen befinner sig i morgondagen och vi väntar och väntar. Vi väntar på nästa rus, nästa fylla, nästa kärlek. Ett långt obefinnande i tillvaron. Det vi vägrar acceptera. Ungdomen sitter i öronen, likaså livet och dess fartfyllda äventyr. Fantasin flyger bort från kölden, bort från staden, bort från människorna. Den flyger bort med den evigt spelande musiken.

Fuck death away

Ibland undrar jag om mina dockor kommer bli mycket värda en dag, jag kan inte riktigt släppa taget om dem. Jag har en gång älskat dem.

Jag hade olika stationer i hela lägenheten. I mitt rum bodde dem. Jag lekte ofast med två åt gången och delade min säng med ett sidenband som symboliserade deras hem.Jag fick inget dockhus som barn, men vad gjorde det med min fantasi?
Det var en huvuddocka jag favoriserade, hon hette oftast Jane, Blomma eller Rose. Det var de vackraste namnen jag visste.

I vardagsrummet var det diskotek där Jane/Barbie dansade och kysste Ken på fredagarna. Vardagsrummet var också stora vägen till Hawaii som låg i badrummet. Badkaret var havet och handfatet var poolen, dit åkte Barbie för att chilla med sina väninnor.
På sommaren lekte jag tivoli på gräsmattan och slängde runt Barbie och hennes crew i sjalar jag knöt fast runt deras kroppar. De var med om världens läskigaste åk-attraktioner på mitt tivoli och de spydde oftast efteråt, eller så gick karusellerna sönder och några dog ibland.

Jag hade tre olika Shelly dockor, det var Barbies lillasyster. Jag älskade lukten av plast som barn och det bästa jag visste var paket formade som barbie förpackningar, då visste jag att jag skulle bli lycklig. Jag lekte i flera timmar och mina vänner fick aldrig röra mina finaste barbiedockor. Jag älskade hur deras hår luktade.

Barbie styrde mitt liv, det var min gudinna.

Världen jag befann mig i inatt, i nattens småtimmar, timmarna i början av morgonen var helt fantastiska. Jag är min egen gudinna.

Klarvaken som jag var, var jag helt säker på att jag var en pirat.
Jag hade rest över världens alla hav, men hamnat i bråk med mitt skepps besättning. De hade låtit mig gå på plankan och ur havets vågor pånyttföddes jag och slungades upp på världens vackraste ö. Jag var en aning förvirrad och mina sönderslitna kläder skavde mot kroppen av all sand de samlat på sig i min tid i havet. Solen sken och jag travade omkring på en aning ostadiga ben. Några minuter föreföll och jag hade tankar kring svält och död, plötsligt i min hand upptäckte jag en skattkarta. Ljuset gick upp för mig och jag visste att jag snart skulle vara världens rikaste pirat.

Jag sitter på den kamouflagefärgade presenningen och solen skiner.
Mitt på altansbordet sitter jag med korsade ben. Snön glittrar i de tjugoåtta trädtopparna bortom vägen till frihet. Klara gitarrljud och gnisslande munspel spelas i vardagsrummet. Jag är ensam och blickar ut över den kalla vackra vinterdagen. Kanske är det min sista cigarett. Kanske livet börjar imorgon, en helt vanlig dag som alla dessa andra. Jag älskar dig, Jimi Hendrix

I en liten lägenhet, högsta våningen av ett bostadsområde för alla slags människor. Socialbidragare, alkolister och barnfamiljer bor där runt honom. Bakom hans dörr finns en helt ny värld. Där råder inga tvivel, där är det han som bestämmer. Han röker pipa i balkongdörren med jämna mellanrum. Den kalla januarikvällsluften släpps in och det är isande kallt på golvet, där jag sitter för andra gången i mitt liv.

Hans tatuerade kropp sveper runt i vardagsrummet. Han letar igenom alla skrymslen där han kan tänkas ha musik att spela upp för mig. Han vet ju att det uppskattas. Han ger mig exempel på band och frågar vad jag hört och inte hört. Det räcker med ett par ord från min mun, (jag är ju trots allt lite blyg) så har han plockat fram de mest fantastiska låtarna, att spela upp. Det får mig att kippa efter andan där på golvet och jag har ingen som helst makt över mig själv. Han skrattar till lite när jag kvider och tjuter av upphetsning. Han ser att jag hör och han skiner lika mycket i ansiktet som jag gör. Han fyller hela tiden på min kasse med världens bästa musik, musiken som aldrig kom fram, den som bor i alla de där skrymslena, den speciella och unika musiken. Han fyller hela tiden på mina öron med de mest uppfyllande solona och rösterna och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag älskar bara.

Jag har en hundring att ge honom, han låter mig ta med de andra skivorna också, de jag betalar nästa gång. Han ger mig bilder på gudar att hänga på väggen i mitt rum fullt av drömmar. Jag tackar honom så hjärtligt för den här gången. Och där går jag i isande köld, min fot är inflamerad och bussen går inte förrän flera dussin minuter. Jag bryr mig inte om detta för jag har mitt liv i en kasse i min stelfrusna hand. Allt jag bryr mig om har jag där och han påminde mig om det ikväll.

JAG MÅSTE HA EN JÄVLA ELGITARR NU!
Hur i helvete förmår man skratta idag, ännu en el-gitarrs-lös-dag.
Jag vill aldrig sova, äta eller röka mer. Jag vill bara ha en elgitarr.
Jag vill aldrig mer läsa eller vara i biblioteket.
Jag vill bara ha en elgitarr. JÄVLA SKIT

VAD SKA JAG GÖRA?

Fairytale

Ekon, brus, rymd, fort och tomt. There is no love, there is no life! De mest spacade riffsen river i min hjärna! WIIIIHUUUUU!! Klockan är ännu en gång sex på morgonen. Det är vardag, men jag har vänt på dygnet. Men blä, låt oss glömma bort det.. lite väl onödiga ord från min sida.
Jag vill leka Inte nudda golv istället.Just nu sitter jag på toppen av världen(sitting in my appletree) och känner för att aldrig någonsin gå och lägga mig eller komma ner. Jag vill hoppa in i en saga. Jag hör ju sagan hela tiden, men jag kan ju inte ta på den. Jag är i stadiet då jag tror mig kan finna det verkligt, allt jag vill! Bara jag önskar tillräckligt mycket.
I DO BELIEVE IN FAIRIES I DO, I DO!
I DO BELIEVE IN FAIRIES I DO, I DO!
I DO BELIEVE IN FAIRIES I DO, I DO!
There's no use to hide my friend!
The snake wants to come inside!
NANI! Världens bästa musik, musik, musik!
Got to drink some more trocadero, hallelulja! Vi kanske dör imorgon.
Ojski bojski, det är ju redan morgon. Too late...

Happy New Year!

På bussen från helvetet, med fickpluntan i beredskap. Spritkassen i den andra handen och tillfredställelsen kommer smygande som en smekning, klunk efter klunk. Förhoppningar om denna tillfälliga natt dansar runt dimmig i tanken. En känslovåg och längtan efter förståelse och kärlek från ödesdigra hjältar och prinsar sveper förbi, precis som det skiftande mörkret utanför bussfönstret, av den tillfälliga vägens gatulyktor.
Halvt ranglig på benen och på partyhumör igen, omkring ranglandes på den hala isen som täcker den egentliga vägen. Vägen som leder till möjligheternas palats där osanning och alkohol råder. Utifrån hörs skrik, skratt och musik. Det är ledstjärnan. Klackarna klackar i klingande otakt i trappen till dörren, och dörren öppnas ännu en gång, med ännu mer glada skratt och välkomnande leenden än förra gången. Folk samlas i allrummet och det är dags för första spelet. Klunkar delas vänligt ut, ingen är utanför ikväll. Rökpauser och fler klunkar, påfyllning, toalettbesök och sludder. Någon brister ut - "Det ser ut att bli en strålande kväll mina vänner! Alla damer, två klunkar var!" Damerna dricker lydigt upp och någonstans i allt småprat, toabesök, cigarettpauser, telefonsamtal och sludder, tynar leken bort och glöms bort. Det är nu fritt fram att dricka mängder, helt utan regler och måsten. En falsk frihet, den fina friheten ikväll. Att glömma bort sig själv och brista ut i dans verkar vara kvaliteten alla har ikväll. Uppbjuden till dans. Ja, Låt oss dansa bort oss i natten! För mig som du gör, snurra mig fler varv, dra upp mig igen(då balansen sviker och golvet tar emot). "Det är bara morgondagens huvudvärk som skulle kunna träda fram i förskott!" - "Mer dricka!" - "Låt oss valsa bort i ljudet av stråkar" - "Låt oss valsa till Tchaikovsky! Jag är Törnrosa". Partyhattar, kyssar och kort. Korten som framkallar ånger imorgon, finns inte idag. Idag älskar alla och fler kort knäpps på avgörande, väsentliga och oväsentliga saker. Avgörande bevis för falsk kärlek, falsk vänskap, vänskap och kärlek, men inget som läggs till märke idag, inte i dimman. Imorgon bortförklaras det avgörande i form av beskyllningar på alkohol och brist på kunskap om de kommande konsekvenserna av ikväll.

Happy New Year med ABBA
spelas någonstans långt bort.
Och tårar faller för olycklig kärlek.

Klockan 23.28. alkoholen har förlängesedan tagit över och att kollapsa nu verkar vara det enda realistiska att göra. Men det händer ju inte, spärren jag försökt rasera finns kvar och jag har inte förmågan att dricka mig medvetslös. Besvikelsen smyger på mig bakifrån, likaså tolvslaget, och det nya året kommer ovälkomnat in. Jag upptäcker mig själv ståendes med tre andra. Champagnen flödar och tolvslaget bevittnas till en stor eldsvåda. Det är en barnskola som lyser upp himlen i midnatt. Det är ett årsskifte utan fyrverkerier. Våra blickar blickar inte ut mot sjön och alla dess fyrverkerier och färger utan elden välkomnar det nya året. Det är vackert i mina ögon. "The sky is burning. Red and gold, the clouds are sweeping clean... Yeah!" Kommer jag på mig själv sjungandes högljutt. Jag dricker mer champagne och cigarettglöden matchar den glödande himlen. Jag förklarar för personen bredvid mig att de giftiga rökmolnen bildar ett slott med glöd virvlandes omkring som dekoration. Jag sa också att det är där jag vill bo, det är där jag borde vara drottning. Han iakttog mina sluddrande ord och fällde en kommentar eller två. Jag fortsatte iaktta den glödande himlen. Människorna var borta, det var kallt och inne fanns bara kvarglömda cigaretter, spritflaskor, handväskor och en alltför berusad flicka, sovandes med krokiga lösögonfransar, utkletat smink och med flätor i håret. Hon dansade bort sig inatt också.