Jag skulle kunna sitta och skriva och röka hela nätterna nuförtiden. Meningar som kommer och försvinner spårlöst i min värkande hjärna. Men måste ta till anpassning, men jag blir mer och mer säker på att det här inte är till för mig. Det finns inget vackert, bara glimtar om hur det kunde varit och vi drömmare, stänger av. Ja jag skriver vi. För jag vet att ni finns men såsom jag, väljer ni att förneka er själva och blunda för ondskan som besudlar, blunda för mig oss och dem.

Jag vill leka hela dagen, hela natten tills man somnar av utmattning, leka superhjältar, springa som vildingar, nakna i skogen och dansa med elden i månljuset, under stjärnorna. Glömma bort den svarta, sylvassa midvinterhimlen över, den som skar i dagen. Men jag kan tala om att den djupblå skyn, den klaraste sommardag är halvtaskig en tråkig dag som denna. Tråkigt, sarkasm. Nu ska jag hålla käften, förevigt, tala i tystnad, kväva frustrationen under ett stenansikte utan liv. För inuti är allt vackert och färgglatt och där bor jag med er alla, ni som försvann, ni som jag älskade. Jag vill bo med er under ljusa nätter och aldrig någonsin finna eller träffa er en grå vinterdag, där man står och vrider sig av köld i busshållplatsen. Jag har ett varmt rum åt er, det är där jag finner er. djupt in i mitt hjärtas vrå.

Men hjärtat, min vän, godnatt. Ses någon gång, någon tid då världen blommar utför våran väg mot framtiden.

Struggle on, walking towards the dawn, nothing can reach me, not your love.

Washing your sweat off my back. Staying strong, alone in the shadow of your death...

Jag drömde en massa om massa gammlt pack som involverat mitt liv inatt. Jag slog självklart ner dem. För jag är en war girl, det var skönt. Sedan drömde jag om underbare John Lennon och vi hade en otroligt vacker stund tillsammans, det var som om han aldrig hade dött. Han var gammal och han bodde i mitt hus och jag var lycklig med honom vid min sida, likaså han.

Ja, människor.. vad hade man gjort utan sin förmåga att drömma?

Cornelis filmen i veckan!
Vacker man det där!

HIHIHI, SVART LÄPPSTIFT!

Kanske börjar himlen klarna upp. Det är på G nu, musikskapandet, band, hela kalaset. Det ger mig lite hopp, hoppet som gång på gång försvinner. Men detta skall ej försvinna.
Vi vill skapa stordåd och knasiga upptåg. Rocka loss ur natten, omkring i universum. Första spelningen blir på månen och du är inte inbjuden, hehe.

Öh nä kanske inte månen och gotta börja repa
på allvar och sånt innan världen är redo för vad som komma skall.

Vänta ni bara.............................

Jag har allvarliga funderingar på att snöra

mina dr. martens och gå ut och kicka sönder

fula saker i stjärnljuset. Hade vart nice.

Men här sitter jag med min avokado.

Like a whirlwind we fly over town tonight.
Takin back all that once was ours.
High above the ground, still under the stars.

Makin' the open sky mine.

We're just two cryin' souls in a speeding car,
at the wrong side of the law.

Idag, inatt ett evigt knullande med blueslegenderna i de eviga tonerna av mitt liv.
Den här natten, den här tiden vill bli verklighetsbaserad.
Verkligheten underjorden skall framkalla.
Den destruktiva fyllan, en romantiserad drömvärld.
Natten vill leva, vi också, tillsammans i en musikorgie.

Av med huvudet! Jag bestämmer
för jag har världen i mina händer.

Imorgon är det klassfoto. Nu har jag färgat mina eyebrows, assexigt.

Inga tvivel om att jag tänker knulla med Karen O den här natten också, mm.

Taking the place of the snake who ran, oops.

Jag är tired, och sängvägen är bästa vägen.

We're all buried in hell.

Det finns inget att hämta här, bara dag och natt. Samt världen.
Sanningen gör ont.

BLING BLING! Igår drack jag virabirablåtira med
hjärtformade isbitar färgad av röd karamellfärg.
Känner mig förövrigt som en prinsessa.

Jag saknar min kvinna.

Om jag hatar musiken? Och allt det där vackra som jag ser som fult? Det finns ingen mening med joller. Nu ska jag gå och spy upp de där kletiga fetto makaronerna. Jag mår illa. Våren kan gå och knulla sig själv i röven. För jag hatar årstider. Ja, jag vet inte.. jag kanske bara ljuger...

Jag är frihet, öppna vidder och utan gränser

Jävla konservburkar ni är till för att konserveras.

I'm the back door man.

Om natten kommer jag!

Idag ska jag pluggilugga franska, så jag kan rymma till Frankrike och klara mig där, ifall jag får för mig och behöver det.. Franska är bra att ha i bakfickan ifall man skulle hamna i en sådan situation. Egentligen borde man kunna alla språk i hela världen det hade varit coolt. Då kunde man rymma på olika äventyr hela tiden.

För att rymma ensam måste man ha något slags vapen, ifall det kommer nån jävla fucker som ska jävlas.. typ en kniv eller en pistol att vifta bort hoten med. Sen behöver man nog lite kläder också. Ja, vi säger att en lagom stor ryggsäck med några av sina favoritsaker och nödvändigheterna ska med.. kanske en liten kattunge också, bara för att jag vill ha en nu.

MMmm.. En liten purrekurrunge, som myser sömnigt, och kravlar omkring vid halsen och mysgosar och luktar kattbebis. JAG VILL HA EN KATTUNGE! Och rymma till kanske Frankrike, jaja.. Måste förbereda genom att plugga nu. hej

Jag äter korvbrödsmacka. Idag ska jag påbörja mitt arbete om någon indian stam, har inte riktigt bestämt mig... Men det lär väl bli någon nere i Mexico. Sen har jag matteprov.. Jag får nog förbereda mig på första IGet det här läsåret, känns inte så kul. Fast det är inte farligt, jag är förbannat duktig.
Jag var inne och läste i sådana "fjortis-bloggar" igår, det var jävligt underhållande. Jag fattar inte vart den här världen är påväg.

Det gäller att hålla sig till musiken helt enkelt.

När man tappar greppet begraver man sig själv i onödiga rutiner, måsten och inbillningar om hur världen ska bli en dag. Man försöker och försöker få skiten att gå ihop, se det logiska i alla jävlars beteenden, men själv blir man lidande för det. Sen kommer man på sig själv att hata detta fördärv ännu mer, finns det någon utväg? Jag har aldrig fattat varför folk ordnar fester och festar, eller går på krogen tillsammans. Festjäveln är ändå slut imorgon. Vad är problemet med att fatta det, inte ens jag fattar varför.

Vi är varandras behov, girighet och måsten. Inlåst i våra sinnen och uppfattningar. Vi blir beroende av allt, för vi vill vara beroende. Beroende av människor, cigaretter, alkohol, nikotintuggummin, sex, mat, pengar och musik såklart, kreativiteten för att försöka släcka själstörsten och hitta något slags sammanhang i tillvaron.

Hyde Park

I sommar ska jag se Paul. JAPP, DET SKA JAG.

Alltså döden är utanför fönstret i vit vindsbeklädnad och med isande köld.
När tar det här slut? Hundratals svarta fåglar prydde himlen igår vid blå timmen och det är skrämmande. Jag ska försöka ta mig till skolan och äta lunch med min man för att sedan gå på biblioteket. Jag får hoppas att det blir en bra dag idag, trots den dödande snöstormen.
Det är mycket skolarbete framför mig och jag är en jävla krigare som är lite snowblind för tillfället.

Tack och hej, leverpastej.