Underground

Jag skulle kunna sitta och skriva och röka hela nätterna nuförtiden. Meningar som kommer och försvinner spårlöst i min värkande hjärna. Men måste ta till anpassning, men jag blir mer och mer säker på att det här inte är till för mig. Det finns inget vackert, bara glimtar om hur det kunde varit och vi drömmare, stänger av. Ja jag skriver vi. För jag vet att ni finns men såsom jag, väljer ni att förneka er själva och blunda för ondskan som besudlar, blunda för mig oss och dem.

Jag vill leka hela dagen, hela natten tills man somnar av utmattning, leka superhjältar, springa som vildingar, nakna i skogen och dansa med elden i månljuset, under stjärnorna. Glömma bort den svarta, sylvassa midvinterhimlen över, den som skar i dagen. Men jag kan tala om att den djupblå skyn, den klaraste sommardag är halvtaskig en tråkig dag som denna. Tråkigt, sarkasm. Nu ska jag hålla käften, förevigt, tala i tystnad, kväva frustrationen under ett stenansikte utan liv. För inuti är allt vackert och färgglatt och där bor jag med er alla, ni som försvann, ni som jag älskade. Jag vill bo med er under ljusa nätter och aldrig någonsin finna eller träffa er en grå vinterdag, där man står och vrider sig av köld i busshållplatsen. Jag har ett varmt rum åt er, det är där jag finner er. djupt in i mitt hjärtas vrå.

Men hjärtat, min vän, godnatt. Ses någon gång, någon tid då världen blommar utför våran väg mot framtiden.