Underground

Ibland undrar jag om mina dockor kommer bli mycket värda en dag, jag kan inte riktigt släppa taget om dem. Jag har en gång älskat dem.

Jag hade olika stationer i hela lägenheten. I mitt rum bodde dem. Jag lekte ofast med två åt gången och delade min säng med ett sidenband som symboliserade deras hem.Jag fick inget dockhus som barn, men vad gjorde det med min fantasi?
Det var en huvuddocka jag favoriserade, hon hette oftast Jane, Blomma eller Rose. Det var de vackraste namnen jag visste.

I vardagsrummet var det diskotek där Jane/Barbie dansade och kysste Ken på fredagarna. Vardagsrummet var också stora vägen till Hawaii som låg i badrummet. Badkaret var havet och handfatet var poolen, dit åkte Barbie för att chilla med sina väninnor.
På sommaren lekte jag tivoli på gräsmattan och slängde runt Barbie och hennes crew i sjalar jag knöt fast runt deras kroppar. De var med om världens läskigaste åk-attraktioner på mitt tivoli och de spydde oftast efteråt, eller så gick karusellerna sönder och några dog ibland.

Jag hade tre olika Shelly dockor, det var Barbies lillasyster. Jag älskade lukten av plast som barn och det bästa jag visste var paket formade som barbie förpackningar, då visste jag att jag skulle bli lycklig. Jag lekte i flera timmar och mina vänner fick aldrig röra mina finaste barbiedockor. Jag älskade hur deras hår luktade.

Barbie styrde mitt liv, det var min gudinna.