Underground

Otaliga tallar, stubbar och små djur. Jag stannade i häpnad, en sådan ful liten flicka på något så vackert, så svart så skimrande. Det fula, det lilla vilar på min hingst.

Gud talade till mig, han ville ta henne till himlen. Med mitt svärd han skar upp hennes hals, tog livets andedräkt under min sköld och lät ljuset skimra i det röda rubin vinet.

Vi skålade, min hingst och jag. Han lapade, jag drack. Vi två, berusade av döden. Han bar mig på sin ståtliga rygg, mitt blonda hår skimrade i eftermiddagssolen och bort skulle vi! Bort från det fula, det gråa och döda på marken.

Jag och han, mina drömmars hingst galopperande mot horisonten, bort från världen. Jag rider dig tills tiden tar slut. Det älskande paret framför, har ingen aning om vad som försiggår bakom deras gungande kroppar. De skymtar bara sol bakom mina tjugoåtta trädtoppar.

Jag älskar dig.