Jag ska nog gå in till stan, det är en mil. Sen ska jag nog läsa lite Euripides på biblan och köpa cigg. ...blev inge, bara cigg

Jag vet inte, vad som finns att säga. Ni suger ur mig livet, livet jag en gång gav bort till en man. Finns ingen tid för att rymma, Ni älskar det, mig i en bur. Jag är nära, nära dig, slingrar mig runt, som en orm i gryningen. Jag måste sluta någon gång och jag kan förtälja att det var nära slutet häromdagen. För jag har inte skrivit ner min historia, och aldrig velat det. Katterna är galna, får ingen kontakt med de utvidgade pupillerna, en hjärna full med hat, ett hjärta fullt med kärlek och ärren kommer sitta där, varje solig dag och vid varje vit lögn. Om du var mig vacker så skulle vi skutta över ju järsgårdar, och int vet jag hur det stavas men vi hade dansat nakna medans lössen åt oss i höet.

När han gjorde sig själv, ett odjur, stor.
Och vi ser inte, bakom ögonen på en blind, han ser allt.
Vi kan inte pela så, häpnads lystert, så glädjefullt, en sommardag.
Och vår mardröm,, får aldrig se, nånting, i en annan värld, allt vi någonsin gjort. Förbannat.

Jag minns när jag var ung,när världen omfamnade mig och min kreativitet. För den fanns alltid där, musiken. Oh vad vi älskade, nätterna igenom. Allt, är det över? Jag kommer aldrig älska igen. "And I will never love again, cause you barought the insanity inte my brain. Oh lord, why this disease?" Jag säger att jag hatar dig men jag hatar mig själv egwentligen.

You'll kill me in the end, you know how it is, it's waste and you'll do it again and again.

Och det skär i mig som sår, när jag tänker på att du sa, vi går halvvägs var.

Why you got all those bruises down your fine legs, pretty girl?
He didn't treat me well, like a real man should, you know.
How come?
Guess I was naughty, that's what he said, when I packed my bags and left him all behind.
I could fuck you gentle you know, make you forget the pain.
Make you taste something sweeter than wine. Out in the summer rain.
I don't believe you. You don't taste that good. No one does.

Jag har ätit pannkakor hos en vän idag. Pappan i familjen hade huggit huvudet av en duva med yxa, för den var sönderpickad av en skata. Jag såg det dock inte, men han berättade det så iallafall.

Jag undrar om jag någonsin kommer bli kär, jag tror inte det. Eller jag vet inte, för jag älskar rätt mycket åt alla olika håll och kanter, hit och dit, rätt ofta.

Jag ska nog gå och fylla på min mobil idag. Jag har inte jgort det på sisådär 2-3 månader tror jag, sen ska jag läsa i mina lånade böcker och kanske tillochmed spela gitarr. Jag längtar tills jag får råd att köpa ett munspel.

Jag spelade munspel, drack vin och lyssnade på lp-skivor mitt i natten, hela natten i fredags med en fin människa.
Älskade hela fredagnatt och lördag förmiddag, Abbey Road. Det är livet i en kasse.

Men sen då?

Ett snedsteg ifrån, det man inte bör göra, aldrig. Men varför? Åt helvete. Jag håller på göra det här nu. Fånga landskapet med roslagens famn, för ni kan väl aldrig veta, vad som försiggår igår. eller idag.

Helgens romans, avklarad, avslutad. Igen, om och men. Jag klär så gott det går i blommigt tyg och huvudvärk. Vilken synd är dagens höjdpunkt, eller dagens skratt. Förlorad imorgon, återuppstånden. För all framtid. Och aldrig en blick bakåt.

Jag ska snart åka till mitt jobb. Det blir intressant.

Jag är rädd för att möta dig igen. Vad kommer att hända, hur kommer det kännas, kommer vi ens mötas igen? tönt-ida -Vad är den här känslan kallad kärlek? HIHIHI MUUUUUUSIK, I got my lifeboat. ANYTIME! cool-idaTHIS ISN'T CHOCOLATE BARS AND RED ROSES (kommer det aldrig vara heller, bara en fastsnärjande smörja som smörjer in en med vita, romantiserade lögner som vill följa i vaket, samt sömnigt tillstånd och återfukta de torra fötterna, fulla med sprickor som fick en att sluta gå. För jag älskar världen, likamycket som jag hatar den) I DON'T NEED THIS FUCKING WORLD, I DON'T NEED THIS FUCKING WORLD LOOKING FORWARD TO DEATH.Jag är hönan Agda och livet är tuppen som aldrig gal. FÖR HAN ÄR LITE HAL! och jag halkar fan hela jävla tiden. jaja nu orkar jaginte mer. tjarå

Tjeckade två första bond filmerna igår med min käre vän, Marcus. Det var najs. Vi knarkade kaffe och cigg. Och jorå minsann, jag var på biblan igår. Så jävla skönt! Satt där och läste i lugn och ro. Det finns nog inget bättre. Carlos Castaneda är nice.

Inatt, ska jag äntligen möta en välbekant man. Det var förlängesedan nu. Gitarren stämmer jag imorgon och bara hälften av dagens gärningar är uppfyllda, men jag har iallafall gjort något. Kanske är jag påväg att bli det jag vill, jag vill tro det, eller jag vet. Jag ska inte ljuga för mig själv något mer. Detta är rätt väg.

Jag är inte värd att bli slagen, av någon. Inte av någon som säger sig älska mig villkorslöst på sina villkor. Jag är ingen hora, jag älskar mig själv och det jag älskar, villkorslöst. Blåmärkena försvinner snart, över en vecka sen du gjorde dem. Men de vill försvinna och jag tänker läka och bli den fantastiska människa jag är till fullo.

Du kommer aldrig trycka ner mig, döda, förinta eller kväva mig mer. Jag lärde mig älska smärtan och dramat, för jag ville aldrig mer bli förälskad, vilket jag aldrig blev heller. Jag har lärt mig en sak av detta. Jag är värd att älska och bli älskad. Jag är värd världen. Och kanske någon gång blir jag kär, i framtiden.

Jag önskar att jag var vanlig, jag önskar att jag inte satt här i bomber jacka, det är inte hälsosamt. Ska jag gå ut och röka nu eller? Ta en ny sup? MEN JAG VILL UT, eller? näe fyfan, jag hatar den världen vi är ämnade att leva i. Jag är så rädd för allt, vill inte vara.

Jag är lugn. Jag vet inte. Knarkare klev på bussen, jag blev darrig. De är så omänskliga. Nej jag har inte ätit korv med bröd, jag ljög. Och ja, jag hade velat titta på James Bond ikväll och kedjeröka, men jag vill spela musik väldigt tidigt imorgon och måste därför lägga mig.

Nej, jag vill inte supa bort skallen imorgon och låtsas ha kul på ett primitivt parningsgolv med brunstiga kossor och män med utgånget datum och håriga tuttar. Nej jag vill ingenting. Inte ens låtsas, jag är trött på att låtsas.

Men ändå dras jag mot strålkastarna, vimlet och natten. Så, vad är det jag låtsas egentligen? Inte fan vet jag.

Allt är så jävla tråkigt. Jag vill för fan bara ha lite kul innan hela skiten går upp i rök, men det är väl bara jag.

De som gjorde dig illa, är död och dränkt under isen av kärlek till dig själv. Du lät inte hatet förinta din själ. Du är stark, ensam på rätt väg, in i världen för dig. Vacker, med visheten boendes i dina klarblå ögon ska du bli dig själv igen. Lurad in i ormgräset tar du dig ur, för du är ingen orm. Du är vacker och värd kärlek, liv och lycka. Jag tror på dig mer än någon annan. Du ska forma världens vackraste toner och en dag hittar du alla de där människorna som har gömt sig av rädsla för mörkret, precis som du. Låt aldrig någon annan göra svårläkta ärr i dig, du är värd så mycket mer, du är vit inuti. Det är skillnaden. Du är det renaste som finns för lorten har du tvättat bort, precis som det ska vara. Lura dig aldrig igen, att tro på något som inte känns rätt eller för att du vill tro på något du vet inte är som det borde vara. Du är det vackraste som finns, precis som du är. Jag älskar dig.

jag längtar tillbaka till biblioteket.

Jag skulle kunna sitta och skriva och röka hela nätterna nuförtiden. Meningar som kommer och försvinner spårlöst i min värkande hjärna. Men måste ta till anpassning, men jag blir mer och mer säker på att det här inte är till för mig. Det finns inget vackert, bara glimtar om hur det kunde varit och vi drömmare, stänger av. Ja jag skriver vi. För jag vet att ni finns men såsom jag, väljer ni att förneka er själva och blunda för ondskan som besudlar, blunda för mig oss och dem.

Jag vill leka hela dagen, hela natten tills man somnar av utmattning, leka superhjältar, springa som vildingar, nakna i skogen och dansa med elden i månljuset, under stjärnorna. Glömma bort den svarta, sylvassa midvinterhimlen över, den som skar i dagen. Men jag kan tala om att den djupblå skyn, den klaraste sommardag är halvtaskig en tråkig dag som denna. Tråkigt, sarkasm. Nu ska jag hålla käften, förevigt, tala i tystnad, kväva frustrationen under ett stenansikte utan liv. För inuti är allt vackert och färgglatt och där bor jag med er alla, ni som försvann, ni som jag älskade. Jag vill bo med er under ljusa nätter och aldrig någonsin finna eller träffa er en grå vinterdag, där man står och vrider sig av köld i busshållplatsen. Jag har ett varmt rum åt er, det är där jag finner er. djupt in i mitt hjärtas vrå.

Men hjärtat, min vän, godnatt. Ses någon gång, någon tid då världen blommar utför våran väg mot framtiden.

Struggle on, walking towards the dawn, nothing can reach me, not your love.

Washing your sweat off my back. Staying strong, alone in the shadow of your death...

Jag drömde en massa om massa gammlt pack som involverat mitt liv inatt. Jag slog självklart ner dem. För jag är en war girl, det var skönt. Sedan drömde jag om underbare John Lennon och vi hade en otroligt vacker stund tillsammans, det var som om han aldrig hade dött. Han var gammal och han bodde i mitt hus och jag var lycklig med honom vid min sida, likaså han.

Ja, människor.. vad hade man gjort utan sin förmåga att drömma?

Cornelis filmen i veckan!
Vacker man det där!