Underground

Jag vet inte, vad som finns att säga. Ni suger ur mig livet, livet jag en gång gav bort till en man. Finns ingen tid för att rymma, Ni älskar det, mig i en bur. Jag är nära, nära dig, slingrar mig runt, som en orm i gryningen. Jag måste sluta någon gång och jag kan förtälja att det var nära slutet häromdagen. För jag har inte skrivit ner min historia, och aldrig velat det. Katterna är galna, får ingen kontakt med de utvidgade pupillerna, en hjärna full med hat, ett hjärta fullt med kärlek och ärren kommer sitta där, varje solig dag och vid varje vit lögn. Om du var mig vacker så skulle vi skutta över ju järsgårdar, och int vet jag hur det stavas men vi hade dansat nakna medans lössen åt oss i höet.

När han gjorde sig själv, ett odjur, stor.
Och vi ser inte, bakom ögonen på en blind, han ser allt.
Vi kan inte pela så, häpnads lystert, så glädjefullt, en sommardag.
Och vår mardröm,, får aldrig se, nånting, i en annan värld, allt vi någonsin gjort. Förbannat.