James Douglas

Alla sagor innehåller något ont och hårt.
Det var inte meningen att det skulle bli endel av min saga och jag har gjort allt jag förmått för att inte låta det hända. Människor får inte blandas in, men det är svårt och man kan nästan använda ordet jag hatar, omöjligt.

Jim (han jag älskar så mycket) fyller år idag. Men det är inte han som tar upp min tanke och känsla idag heller. Jag vill ha honom i min tanke och i mig. Jag är inte lycklig, men jag vill vara det med vartenda ord jag säger och tänker. Livet är komplicerat och jag vet inte vart jag ska göra av mig själv. Fast det visste jag väl inte alla de där förträngda gångerna, då jag stod mot den här väggen heller. Jag vet att jag varit här förut, det vet jag. Men jag minns inget av det. Därför gör det den här gången till alldeles speciell i sig.

Det kanske är jag som är ingentinget. Han får mig att tveka på mitt hela jag, jag hatar det, fast jag är ju inte säker på mitt ord. Jag tvekar på alla sätt. Det jag skriver är kanske inte ens verkligt och ordet verkligt kanske inte ens finns. Inget består, du vet. Jag är bara tillfällig. Och kanske är jag borta imorgon.