Oktober natt

Efter alla lakrits-shots ledde den nattliga färden mig och min följeslagare ut i stjärn-natten. Skogen och mörkret lockade. Suddigt ramade träden in den stjärnklara himlen som vi såg på med våra berusade blickar. Vi talade om väsen, spöken, mördare och skrämde varandra. Hand i hand snubblade vi över stenar, gropar och stubbar.
Vi gick in i träd och grenarna tog tag i mitt hår på vår gång genom alla stigar. Längre och längre tog våra fötter oss, vi fnissade och skrattade högljutt. Vi kunde göra vad vi ville helt ensam mitt i natten, ute i skogen och det var precis det vi ville.
Att inte ha några gränser.

Spontaniteten gav oss kickar och vi lade oss ner.
Oktober natten hade aldrig varit vackrare, helt ljudlöst i det frostiga gräset. Tiden existerade inte, vi låg och tittade rakt in i det som kunde varit evigheten. Mina läppar formade orden "Vill du känna universum, ta reda på hemligheten och se det som ännu inte existerar?"

Vi stal friheten och stoppade tiden inatt.