Drogdimmans älva

Och kvällen blir lång, så lång. Det har ju varit långa kvällar länge nu.

Allt känns som en evighet ikväll. Ikväll också. Ja, ikväll också.
Jag hänger inte riktigt med, samtidigt som jag vet allt.
- Hur ska jag förklara egentligen?
Lyssnar du? Hör du på vad jag säger?
Det här är viktigt, lyssna då! Lyssna, så kan du gå sen!

- Men du har redan berättat. Jag har hört det där tusen gånger. Dessutom är du full och jag..
- Hur kan du säga så? Har du någon aning om vad som rör sig i mig en kväll som denna?
Nej, du har ingen aning. Du bara kastar iväg alla chanser, du bränner upp dem, du bränner upp mig. Du bränner ner mig. Du brinner i mig.

Golven rör sig, väggarna dansar, jag dansar, tavlorna brinner, och du bara går din väg.
Du går iväg i dina bruna skor och mumlar saker som jag inte kan tyda.
Väggarna dansar fortfarande, det känns somom jag har en evighet på mig, men kanske är det bara några sekunder.

Är det här min sista chans? Jag flyger fram till din rygg. Jag flyger som en liten älva. Nu är det dags för dansen, sista dansen. Händerna hugger tag i dina axlar. Som om jag skulle vilja skada dig. Fast så är det inte, det vet du va? Jag vill aldrig skada dig, det måste du veta. Kom ihåg det!
Du gör det jag vill, du vänder dig om, du vänder dig mot mig. Du ser på mig, mina ögon. Nämner något om mina pupiller.

- Nyss sa du att jag bara var full, hur vill du ha det?
- Det sa jag för flera timmar sen. Hänger du med, hör du vad jag säger?

Nu kastar du iväg dina chanser igen, nu bränner det igen!! Allt rör sig runt omkring, men du står still som enfrusen gestalt. Jag försöker blåsa liv i dig, blåsa värme i dig. Du börjar skratta. Det smittar. Ett ögonblicksenare ligger vi på golvet och skrattar tillsammans. Jag kan inte sluta. Allt är så roligt, väggarna dansar fortfarande och där ligger du och skrattar.

Men plötsligt inser jag att du hånar mig. Jag förösker resa mig upp och avsluta allt, men jag bara snubblar hela tiden, ramlar omkull flera gånger. Du fortsätter skratta. Du reser dig upp och går iväg. Vänder dig inte om. Jag känner mig ensam. Jag börjar krypa. Jag når fram till dina fötter och jag drar allt vad jag orkar.

Du går bara vidare. Jag har ingen styrka, jag känner ingen kraft i kroppen. Någon tar tag i mina armar och lyfter upp mig. Jag dansar igen. Snabbare än någonsin.
All kraft kommer tillbaka, och jag känner mig som en gudinna.
Dansar bort till dig. Du ber mig sluta. Jag ber dig lyssna. Då tar du tag i min hand.

Jag förstår att detta är min sista chans. Ett ord säger jag. Du har hört det förr, det vet jag. Du har hört det så många gånger förr. Jag känner ingen makt i ordet, men jag känner säkerhet och sanning.
Själsfrände.

Mina ögon rätt in i din själ, känner du det?

- En dag, men inte idag, säger du. Sen går du.
Du stänger dörren. Jag står still. Det känns som en evighet, men kanske är det bara några sekunder. Nu känner jag ännu mer sanning, ännu mer säkerhet. Jag fortsätter dansa. Det kommer gå bra.

Av Emelie